Hur ofta hör man inte den meningen??

Ärligt talat så tror jag inte det finns en enda kille som kan säga att jag är hans typ. Jag känner inte nån som är som jag, inte en enda faktiskt. Jag hr ett par vänner som väl har vissa sidor som jag också har, tex humor, men ingen som är som jag.

Jag har själv sagt meningen, det ska jag inte sticka under stolen med, för det är lättare att säga "inte min typ" än att försöka se vad det var som man egentlign inte fastnade för.

Sen kan man ju fundera på om "typen" handlar om utseendet el personligheten.

Jag skulle gärna vilja veta vad det är för "typ" jag är. Kan man sätta mig i ett fack?

Jag har flera ggr låtit bli att våga lära känna killar för att jag inte tror att jag är hans typ. Och faktiskt även inte tillåtit mig själv att säga hur jag egentligen känner för att jag vet att jag kommer bli nobbad för att jag inte är hans "typ".

Jag kanske är en fegis och borde ta tjuren vid hornen och faktiskt göra nåt åt situationen. Det värsta man kan få är ett nej, det är det jag säger till mina vänner iaf. Men om det nu är så att det sista jag vill ha är ett nej, så blir det jättesvårt.

Ska man då bara låta det  passera och hoppas på att man glömmer så småningom, eller hur ska man tackla problemet?

För problem är till för att lösas, eller?!

Har fått operationstid nu =)

Den icke fungerande livmodern blir bortplockad den 8 oktober...

Känns redan nervöst, men det är ju en rätt vanlig operation. Tänk om jag slipper all värk då! Jag kommer ju ha ett helt nytt liv!!

Visst, jag kommer säkert ha ont ett tag efter operationen och så, men det kan jag ta bara jag blir bra.

Dessutom, slipper jag värken så lär ju mitt humör bli bättre också. Plus att mitt självförtroende kommer nog höjas en hel del när man slipper ha mens i minst 3 veckor per månad =)

Det känns så bra!! =)

Haha helt galet. Jag skulle vilja berätta för hela världen att jag ska ta bort min andra livmoder, men då skulle väl alla tro at jag var tokig eller nåt haha.

Så nu är det positiv tänkande som gäller "stå ut i drygt en månad till med värken, sen blir det bra"

Finns det nåt värre än att få dessa kedjemail, som man egentligen bara vill slänga så fort man ser att det står FW framför rubriken, men inte riktgit vågar. För i slutet av alla dessa irriterande brev står allt nånting om att det kommer gå dåligt i livet, men kommer aldrig att hitta kärleken eller liknande om man inte gör det.

Jag brukar försöka att slänga dess brev utan att läsa dem, men iblnad kan jag inte hålla mig. Plus att jag oftast då också terroriserar mina vänner med att skicka vidare mailen till dem.

Hur som helst.

Jag tror inte på att mitt livs kärlek eller vem det nu var kommer att höra av sig i kväll eller inatt eller hur det nu stod. Så varför ens skriva såna grejer? Jag har läst fler kedjebrav som ändå varit lite fina, sådär fina att man suttt och bara lett när man läst det.

Som tex det här :

Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.



Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.

Även du själv kommer att ha sönder hjärtan kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.

Du kommer att gräla med din bästa vän.Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom.

Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.

Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.

Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.

Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner.

Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig.

Vänta på honom som säger till alla sina vänner: Det är hon...

Sen kommer slaget i ansiktet som ger en lite ont i magen!

Om du har öppnat detta mejl, är du tvungen att skicka det vidare till de flickor du känner..

Om du inte skickar det tillbaka till mig, tar jag för givet att du inte ser mig som din vän.

Skicka det vidare och inom 5 minuter kommer ditt Livs Kärlek att ringa dig eller skicka ett meddelande. 

Tack för den passningen!!

Då är det alltså så att jag inte bara blir lite ledsen för jag kommer förlora en vän bara för att jag inte tycker om dessa brev. Mitt livs kärlek kommer desutom inte heller höra av sig pga att jag inte skickar runt detta brev...

Ja, jag skickade iväg det! Haha men inte fan kommer mitt livs kärlek att höra av sig ändå, då måste det nog vara fel nr som den killen ringer, för jag vet inte vem mitt livs kärlek är...

Sen finns det ju de tragiska mailen också, som det här:

VI EEEEEEEEE SÅ VACKRA!!!!!

Kvinnan tar sig en titt i spegeln när hon är:

3 år: Tittar på sig själv och ser en Drottning

8 år: Tittar på sig själv och ser Askungen eller Törnrosa.

15 år: Tittar på sig själv och ser Askungen, Törnrosa ellerHejaklacksledaren - om hon inte har PMS och ser en fet, finnig och FUL tjej.(Mamma, jag KAN inte gå till skolan och se ut så här!).

20 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång,för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att gå ändå.

30 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång,för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att hon inte har tid att fixa till sig själv så hon går ändå.

40 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång,förstripigt/lockigt hår' - men säger 'Jag är åtminstone ren' och går ändå.

50 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är' och går vart hon vill.

60 år: Tittar på sig själv och påminner sig om alla människor som inte ens kan se sig själv i en spegel längre. Går ut och återvinner världen.

70 år: Tittar på sig själv och ser visdom, skratt, förmåga - och går ut och njuter av livet.

80 år: Bryr sig inte om utseendet. Sätter bara på sig den lilla hatten ochgår ut för att ha kul i den här världen.

Kanske skulle vi alla ta på den där lilla hatten tidigare.

Skicka detta till alla vackra kvinnor som Du är tacksam för att Du har som vänner.Sänd detta till fem eller fler fenomenala kvinnor idag för att fira Vackra Kvinnors Månad.

Och om du gör det kommer något gott att hända - Du kommer nämligen att ha ökat en annan kvinnas självkänsla.

Ja, det där med att öka andras självkänsla... Haha vet inte riktigt om detta mail får min självkänsla att öka så mycket direkt. Det enda jag tycker att det här mailet tillför mig är en känsla av att vi kvinnor helt enkelt inte är nöjda med oss själva. Om man bortser från typ de 10 första årenoch, om man har tur att leva så länge, åren efter 80.

För åren där emellan så verkar det bara vara utseendet som spelar roll.

Dessutom känner jag väldigt många fenomenala, vackra och underbara kvinnor, men jag vill inte skicka detta till dem. Och vackra kvinnors månad?! jag trodde att man fick känna sig och även vara vacker alla månader...

Jaja. Jag tror att jag analyserat detta tillräckligt.

Det jag vill komma fram till var nog bara att jag inte direkt är ett fan av massutskick på mailen. Även fast jag då och då gör det själv.

Nu kanske man snart blir bra då...

Var till läkaren igår, kom överens med henne att plocka bort min högra livmoder då den bara ställer till med trassel.

Hoppas att det blir av nu i höst och att jag inte behöver vänta så fruktansvärt länge.

Annars rullar livet på som vanligt... Inget speciellt som händer alls just nu.

Kryssning nästa vecka =D Ska bli kul!

En kryssningspolare kommer upp redan på tisdag nästa vecka. Han ska hälsa på några släktingar och kommer att sova här.

Får väl se hur det går =P

På lördagen ska jag åka till Åland och gratta min brorsdotter/gudbarn som fyller 4... Kommer antagligen vara rätt slut, men vad gör man inte...

Fattar inte vart de 4 åren tagit vägen, var ju inte så länge sen hon var en lite bebis... =P

Så jag måste och handla lite barnkläder... På min brors order =P

Iofs lättare att köpa kläder än leksaker.

Såklart så ska ju allt hända på en och samma gång, så en kompis till mig har dop för sin lille son samma lördag. Men jag har sagt att jag ska komma över nån helg och hälsa på dem istället. Kan bli kul att åka och kolla in både karl, hus barn och hund... =P Haha vissa har kommit långt här i livet...

Nu ska jag ta en dusch, måste få bort all sand. Sen får vi se om jag sticker iväg till Norrtälje över helgen... Ev så åker jag först i morgon, har inte bestämt mig än...

Jaha, då har man jobbat en vecka och ska börja den andra i morgon...

Skulle vara rätt skönt om man skulle kunna fått ha lite längre semester, men man kan inte alltid få som man vill...

Och iom att man börjat jobba igen så passar man ju såklart på att börja träna igen nu då, få se hur länge jag tycker det är roligt den här ggn =P

Känns inte som att det händer så mycket just nu att jag egentligen har så mycket att skriva om...

Hösten har börjat och nu kommer man vara ständigt trött i ett år innan nästa sommarsemester då. Alltid nåt att se fram emot... =P

Det bästa med hösten är väl det att jag då kan plocka fram mina stövlar ur garderoben, men än är det lite för varmt.

Det ämsta med hösten är att det är nu man skulle vilja ha nån man kan sitta i soffan med och titta på dåliga filmer på kvällarna iom att det blir mörkare och mörkare. Haha men så kul ska vi väl inte ha det. Livet kommer väl rulla på som det gjort senaste tiden, dvs inte hända så mycket alls på den fronten...

Haha härliga söndag!  Helt underbart helt enkelt...=P

Märkligt...

Jag flyttade hemifrån för snart 10 år sen och jag säger fortfarande att jag ska hem när jag ska och hälsa på mina föräldrar.

Är väl oifs så att det alltid kommer vara hemma för mig, speciellt nu  när jag inte har ett eget hem...

Har haft det jätteskönt de här dagarna. Legat i solen (trots att det knappt syns) halva dagarna. Läst flera böcker och mest bara latat mg faktiskt.

Min pappa var på jobb, så honom träffade jag inte ens, men min mamma och jag hade ett par trvliga kvällar hon och jag. Hon var dock inte hemma de flesta kvällar, men de kvällar då hon var det så hade vi det urmysigt.

Bla så var vi på bio! Vi var och såg "Mamma Mia". Väldigt fin söndagsfilm måste jag säga.

Att jag desstom satt och hade lite roligt åt biografen i sig så var en helt annan sak. Jag är ju faktiskt van med biosalongerna här i storstan och det är inte riktigt samma sak i ett litet samhälle.

Till att börja med så är det ingen reklam 20 min innan filmen sätter igång, utan det är musik i högtalarna. Tror att det var radio, men är inte riktigt säker.

Man slipper all äcklig popcornslukt, för det säljs inga popcorn.

Man kan sätta sig där man vill, man har inte rad och stolsnr på biljetten direkt.

Sen började filmen... Innan jag kom på att de är både finsk och svensk text så var jag mest förvirrad. Speciellt när den finska texten står över den svenska...

Kan ju bara säga att det är väldigt charmigt att gå till en sån bio och se på film... Lite annat än att sätta sig på Sergelbion... =P

Min lillebror har jag knappt sett... han har suttit vid datorn de stunder han varit hemma. Om han inte har sovit då...

Sen träffade jag såklart min storebror och hans dotter också.

Nästa helg ska jag tillbaka. Är klassträff från 9an... Vet inte riktigt om jag ska tycka det ska bli kul el inte...

Aja, man får göra det bästa av situationen helt enkelt...

... är nog bland det tråkigaste man kan göra tror jag...

Har precis kommit hem efter en visit hos en kompis som bor utanför GBG.

Har haft flera urmysiga dagar, ätit egentligen alldeles för onyttigt och skrattat massor.

Tågresorna dock var inte alltför urmysiga...

Började på tågresan till GBG... Jag är inte den som åker runt omkring alldeles för mycket om man säger så, jag räknar inte riktigt med min resor till mina föräldrar eller bussen till Norrtälje.

Så jag satte mig på tåget med biljetten i handen och tyckte det skulle bli lite spännande ändå. Kom på rätt fort att så spännande är det faktiskt inte. Hade tröttnat på tåget redan innan vi hade lämnat Sthlm, till och med redan innan tåget åkt...

Men har man tråkigt så gör man det bästa av situationen.

Hade såklart inte fönsterplats, vilket gjorde att jag så fort personen brevid mig skulle upp och röra sig så fick jag snällt flytta på mig.

Började att läsa lite, men kände direkt att det var rena sömnpillret och missa nåt av resan ville jag ju inte. Även om jag var uttråkad och hade 5 timmar att resa.

Upptäckte ganska fort att det fanns en lampa som tändes och släcktes så fort nån gick in på toan och låste, kan ju säga att jag satt och spanade på den lampan en hel del. Haha

Sen såklart så analyserade jag alla medpassagerare som jag såg.

Snett mittemot mig på andra sidan gången satt en dam. Hon var den där typen av dam som är väääldigt nyfiken. Jag satt och fnissade lite åt henne. Hon försökte läsa sin bok, men det gick inget vidare iom att hon ville ha koll på alla runt omkring henne. Där satt hon i sin fina dress (som jag märkte att hande en knapp mitt på ärmen, vilket även det fick mig att ha nåt att fundera på... varför sätter man en knapp mitt på ärmen för?) och kikade över sina grönbågade glasögon. Så jag tyckte hon såg väldigt lustig ut.

Brevid henne satt en ung tjej som åkte med sin mamma. Ingenting speciellt om henne egentligen, men när hon vaknade av att hon dreglade kunde jag inget annat göra än att titta åt andra hållet och skratta inombords.

Eftersom jag tog det tåget som tar väldigt länge och stannar på massor med olika stationer, så byttes såklart folket på tåget ut hela tiden.

Jag försökte hålla koll  på alla dessa olika stationer, men jag la ner det strax efter att jag la ner att hålla koll på om toan var ledig el upptagen.

Kom äntligen fram efter alla dessa tråkiga timmar. Och möttes av min kompis.

Dessa dagar har varit nästan som när man är yngre och sover över hos kompisar. Vi har suttit uppe länge varje natt, vi har skrattat åt saker så vi nästan kissat på oss och vi har pratat om allt möjligt.

Min sista dag där så gick vi ner till hamnen. Vi satt på en bänk i solskenet och diskuterade killar och strumpor i sandalerna och fotade oss, såklart.

Vi fick till ett par grymma bilder, som vi satt och skrattade åt. Var även andra rut omkring oss som satt och tittade på oss, jag tror att de undrade vad det var för fel på oss faktiskt haha.

Nu har jag precis kommit hem. Har suttit och åkt baklänges hela vägen från GBG. Var som att åka dit, fast tvärtom. Som att spola tillbaka videobandet ungefär. Den resan fick jag sitta vid fönstret. Var rätt skönt att sitta och titta ut och bara vara i sin egen värld med musik i öronen.

Jag somnade faktiskt. Sov i en och en halv två timmar typ. Rätt skönt. Och eftersom jag satt så att jag inte såg nån så kunde jag inte ens försöka att analysera nån på den resan, jag slapp till och med att titta på toalampan.

Känner mig rätt mör nu, kommer sitta i soffan och glo på tv tills jag somnar, är min plan för slutet av den här kvällen.

Det är ett par st av mina vänner och andra som finns runt mig, som har börjat blogga.

Jag tycker det är jätteroligt, då det är kul att läsa om hur andra ser på sitt liv och det som händer runt dem.

Sen, självklart så är det ibland jobbigt att blogga, för vem som helst kan ju läsa det man skriver och ha åsikter och synpunkter. Men det är sånt man får ta. En blogg är ju en öppen dagbok som alla har tillgång till... om man inte som en av mina vänner har en blogg med lösenord och grejer för att inte vem som helst ska kunna gå in och läsa.

Nu var det ju iofs inte det jag ville komma fram till, utan det jag ville säga med det här är att jag tycker det är så häftigt. För alla jag känner som bloggar, så kan jag nästan höra prata när jag läser det de skrivit... Även om de ibland skriver om sånt som man inte har en aning om vad betyder, så vet man att skulle personen i fråga stå framför mig så skulle jag se ut som ett lika stort frågetecken...

Nu har jag ändå bloggat rätt länge och tom hunnit med att byta namn på bloggen, så nu kanske inte ens de som brukat läsa min blogg kommer in på den längre. Men även fast jag vet att jag måste sålla bland allt som jag skriver, så tycker jag själv att det är väldigt kul att gå tillbaka och läsa gamla inlägg... Livet går så fort, så man glömmer rätt mycket av det som händer.