Tror inte att jag kommer ha kvar den här bloggen så länge till. Tycker det är himla kul med blogg, men just den här känns som att jag mera får se upp för vad jag skriver istället för att bara ha nånstans att kunna skriva av mig.

Ja, jag vet, vill jag inte att nån ska se så får jag köpa en dagbok, men det är inte det det handlar om...

Över hälften som står i den här bloggen handlar om det som jag känner att jag lagt bakom mig, men det har inte alla andra... Så då verkar det lättare att lägga ner den här, och om jag saknar det så kan jag öppna en ny.

Jag fattar inte det här, kommer snart inte våga bli intresserad av nån kille igen... Så fort jag fattar tycke för nån så visar det sig endera att han redan har tjej, annars så hittar han en nån vecka senare...

Måste det va så?? Börjar bli riktigt irriterad på det!

Känns som en förbannelse, räcker det inte med att det är svårt ändå att hitta nån som klarar av att hantera den knasiga lilla människan jag är?

Sen kan man ju tillägga att det inte bara är jag som reagerat på det, utan även vänner till mig som inte fattar hur jag lyckas...

Har varit på så fruktansvärt dåligt humör de senaste dagarna...

Jag är ju egentligen en väldigt glad liten sak, som oftast är positiv och skrattar åt det mesta. Men dessa dagar har varit allt annat än glada och skrattretande...

Började i söndags när den där förbannade söndagskvällen startade, är verkligen så trist att vara ensam på söndagskvällar! Kände mig allmänt uttråkad och sur, så jag ville inte ens ringa nån för att höra mig för om lite sällskap. Jag satt i min soffa framför datorn och ena stunden pratade lite med folk på msn och andra stunden tittade lite på film... Suckarna blev fler och fler ju mer klockan blev.

Tänkte när jag gick och la mig att det är tur att dessa dagar är få, så man slipper vara på detta humör så ofta, men mer fel kunde jag inte haft!

Vaknade på måndagsmorgonen och skulle gå till jobbet och kände hur all negativitet fortfarande fanns kvar, även fast jag sovit bra under natten.

Började alltså dagen med att sucka över att jag skulle behöva jobba, det gör aldrig en dag bättre.

Som tur är har jag vänner som vet hur jag oftast är, att jag inte alls är den där griniga lilla bitterfittan egentligen, så de satt mest och flinade och skakade på huvudet när jag kom med mina, allt utom charmiga, kommentarer om allt och inget.

Bad en vän om ursäkt för mitt uppförande och fick till svar att det var lugnt. Hon tyckte inte alls att jag hade betett mig illa eller sagt nåt fel, hon tyckte snarare att det var skönt att jag klagade på allt som hon egentligen också hade gått och stört sig på men inte orkat lägga ner nån energi på, det var ju kul att man kunde vara till hjälp...

Har även idag haft en dålig dag, dock inte lika illa som de har varit. Men känner idag, att om man nästintill alltid är en solstråle, så måste man fan få vara en riktig bitterfitta nångång ibland utan att det gör nåt! 

You talk about life, you talk about death,
And everything in between,
Like it's nothing, and the words are easy.
You talk about me, and you talk about you,
And everything I do,
Like it's something, that needs repeating.
I don't need an alibi or for you to realize,
The things we left unsaid,
Are only taking space up in our head.
Make it my fault, win the game
Point the finger, place the blame
It does me up and down,
It doesn't matter now.

[chorus]
'Cause I don't care if I ever talk to you again.
This is not about emotion,
I don't need a reason not to care what you say,
Or what happened in the end.
This is my interpretation,
And it don't, don't make sense.

The first two weeks turn into ten,
I hold my breath and wonder when it'll happen,
Does it really matter?
If half of what you said is true,
And half of what I didn't do could be different,
Would it make it better?
If we forget the things we know.
Would we have somewhere to go?
The only way is down, I can see that now.

[chorus]

It's really not such a sacrifice

If I never talk to you again,
This is not about emotion,
I don't need a reason not to care what you say,
Or what happened in the end.
This is my interpretation,
And it don't, don't make sense.

And it don't have to make no sense to you at all,
'Cause this is my interpretation, yeah, yeah, yeah.

They're gonna clean up your looks
With all the lies on the books
To make a citizen out of you
Because they sleep with a gun
And keep an eye on you son
So they can watch all the things you do

Because the drugs never work
They're gonna give you a smirk
Cause they got methods
Of keeping you clean
They're gonna rip off your heads
Your aspirations to shreds
Another cog in the murder machine

They said all teenagers scare the living shit out of me
They could care less as long as someone'll bleed
So darken your clothes
Or strike a violent pose
Maybe they'll leave you alone
But not me

The boys and girls in the clique
The awful names that they stick
You're never gonna fit in much kid
But if you're troubled and hurt
What you got under your shirt
Will make them pay for the things that they did

They said now teenagers scare the living shit out of me
They could care less as long as someone'll bleed
So darken your clothes
Or strike a violent pose
Maybe they'll leave you alone
But not me

Whoa yeah!!!

They said now teenagers scare the living shit out of me
They could care less as long as someone'll bleed
So darken your clothes
Or strike a violent pose
Maybe they'll leave you alone
But not me

All together now,
Teenagers scare the living shit out of me
They could care less as long as someone'll bleed
So darken your clothes
Or strike a violent pose
Maybe they'll leave you alone
But not me

Teenagers scare the living shit out of me
They could care less as long as someone'll bleed
So darken your clothes
Or strike a violent pose
Maybe they'll leave you alone
But not me

Jag fyller år om en månad!! Hihi, ska bli jätteroligt!! Jag har inte velat fylla år på tre år, så det ska bli sååå kul! 25... jaa, det klingar ganska bra hihi

Så, då har man börjat jobba igen då... Känns väl egentligen helt ok att vara tillbaka på jobbet...

Att jag dessutom har tagit tag i träningen är ju inte så illa det heller... Tillbaka till verkligheten direkt bara, ingen ide att försöka slingra sig längre.

Ärligt talat så tror jag att fyra veckor var alldeles lagom egentligen, skulle nog inte klara så mycket mer semester just nu... Är ju för tusan mer sliten nu än vad jag var innan semestern, skulle behövt en vecka för att få vila upp mig efter allt festande och rännande hit och dit...

Men har haft riktigt kul, även om man vissa kvällar kännt sig ensam, vilket jag nog behövt få göra också.

Har varit och kollat min njure nu också, så nu väntar jag på svar, hoppas att allt är okej, vet inte om jag klarar nåt annat...

Men jag lever och mår bra, vilket känns helt underbart!

Har dessutom betalat biljetterna till Mondaybarkryssningen i slutet av augusti, ser fram emot det SÅ mycket!! Ska bli kul att åka igen!!

Så, då var semestern snart slut för den här sommaren igen då... 4 veckor har gått fort, för fort! Visst, det har blivit en hel del festande och har väl gjort en hel del ändå, men sista veckan borde gå långsammare...

Har haft det ganska kul faktiskt.

Har dock kommit på att singellivet har gjort så mina små horn i pannan vuxit, jag är nog inte en sån liten ängel som jag försökt att intala mig själv att jag är... Snarare har det blivit så att har jag hittat nåt jag vill ha, så ger jag mig inte förräns jag får som jag vill och det är inte så att jag drar mig för att ta till fula knep heller...

Lite har jag nog blivit som de där personerna som jag klagat så mycket på förut, som inte skyr några medel och inte ens verkar ha samvete... Vet inte riktigt om det känns helt okej. Då är ju frågan den; har jag alltid varit sån, men dolt den sidan av mig? Eller har den sidan kommit nu?

Blir man lite mer hänsynslös när man är singel? För i och för sig så måste man ju våga ta för sig, men var går gränsen för vad som är okej, och vad som inte är det??