Hahaha nu är det faktiskt inte min egentliga åsikt. Vet inte om jag tycker att man kan säga att nåt kön är dummare än det andra, har alltid tyckt att det snarare handlat om personer. Men jag läste en krönika om det precis. Skriven av en man, så det gjorde saken ännu mer spännande =P

Krönikan finns på

http://www.mypaper.se/show/redpages/show.asp?pid=345169421464787&initPage=

sidorna 6-7

Hahahaha jag är så otroligt duktig ibland...

För det första, jag jobbade min första dag på heltid efter operationen, hade dessutom kvällsmöte, så det blev en lång dag.

Hade bokat tvättid, den började kl 18. Mötet på jobbet slutade 18.30

Kom hem och började tvätta, hade den sista maskinen kvar. Då blir det nåt fel på maskinen, så min 30 tvätt blev inte centrifugerad...

Dvs, jag fick hänga upp dyblöta stickade plagg i det otroligt dåliga torkrummet.

Skulle hämta de resterande plaggen som blivit klara för att hängas upp. Stänger dörren och kommer på precis när dörren stängts att mina nycklar, både hem och tvättstugenycklarna, ligger kvar i torkrummet.

Får gå och plinga på hos grannen och fråga om hon kan komma och låsa upp dörren åt mig.

Redan då ser jag att det bildats en sjö inne i torkrummet...

Så nu sitter jag här, har ringt fastighetsskötaren, som så klart inte svarade, och felanmält tvättmaskinen. Får springa fram och tillbaka till tvättstugan för att torka golvet i torkrummet.

Plus att jag nångång i natt kommer få hänga mina, inte alls torra kläder, på galgar och fundera ut var jag kan hänga upp dem i lägenheten...

Vilken dag!! Jag är helt slut!

Förstår inte hur man kan ha sån otur på en enda dag...

För en gångs skull så ska jag ha en lugn lördag.

Bunkrat upp med cola, chips och dipp. Så nu finns det nog ingenting som kan gå fel =P

Visst skulle det inte vara helt fel med sällskap, men jag vet inte vem jag skulle vilja ha sällskap av...

Eller jo, egentligen kanske. Men man kan inte alltid få som man vill...

Så, en luuugn härlig lördagskväll framför tvn är det som gäller.=)

Haha får de hur länge det tar innan jag har tröttnat och börjat bli rastlös =P

Jag fick de rätta orden när jag tittade på Grey's anatomy idag.

Jag tycker om dig och kommer inte sluta även fast du avvisar mig!

Det är bara så och jag kan inte göra nåt åt det...

vet inte riktigt vad det är, men vissa människkor så sätter sig lite i hjärtat på mig.

jag har på nåt sätt försökt glömma mitt förflutna. Har lyckats rätt bra egentligen.

Tills de där personerna man bara tycker så mycket om kommer fram till en.

Jag tror att jag faktiskt blivit en egen person nu. Jag har ett namn och de finns de som känner mig och inte varken dömer mig el tycker nåt illa om mig för att jag är den jag är.

Det har tagit länge och jag har nog inte riktigt förstått det själv än, men jag är nog en person som man inte egentligen har nån orsak att tycka illa om. Jag har gjort mina misstag jag också, men det är tydligen mänskligt och andra kan bry sig om en fast man kanske inte alltid gjort kloka val.

Nåt som jag tycker att är väldigt skönt är att jag, äntligen, vågar ha en kontakt med människor som jag förut inte trott har varit mina vänner. Det har kommit fram mer och mer att jag faktiskt har vänner, som tycker om mig just för den jag är, som inte längre bryr sig speciellt mycket om det som varit.

Att få en respekt från andra, när man tror att man aldrig skulle kunna få den, är så fantastiskt skön känsla. Jag behöver inte låtsas som att jag var på nåt annat sätt än det sättet som jag är. De som har velat så har lärt känna mig iaf!

Det kommer nog alltid att finnas en liten osäker tjej inom mig, men just nu är jag bara så glad att jag fått höra av fler personer att jag är så fin, glad och bara jag. Jag kommer leva länge på det här.

Enkelt förklarat så är  det så att jag har fler vänner och bekanta som bryr sig mer om mig än vad jag trott!

Jag har så fina människor runt mig, varför ska det vara så svårt för mig själv att förstå det?