Märkligt...

Jag flyttade hemifrån för snart 10 år sen och jag säger fortfarande att jag ska hem när jag ska och hälsa på mina föräldrar.

Är väl oifs så att det alltid kommer vara hemma för mig, speciellt nu  när jag inte har ett eget hem...

Har haft det jätteskönt de här dagarna. Legat i solen (trots att det knappt syns) halva dagarna. Läst flera böcker och mest bara latat mg faktiskt.

Min pappa var på jobb, så honom träffade jag inte ens, men min mamma och jag hade ett par trvliga kvällar hon och jag. Hon var dock inte hemma de flesta kvällar, men de kvällar då hon var det så hade vi det urmysigt.

Bla så var vi på bio! Vi var och såg "Mamma Mia". Väldigt fin söndagsfilm måste jag säga.

Att jag desstom satt och hade lite roligt åt biografen i sig så var en helt annan sak. Jag är ju faktiskt van med biosalongerna här i storstan och det är inte riktigt samma sak i ett litet samhälle.

Till att börja med så är det ingen reklam 20 min innan filmen sätter igång, utan det är musik i högtalarna. Tror att det var radio, men är inte riktigt säker.

Man slipper all äcklig popcornslukt, för det säljs inga popcorn.

Man kan sätta sig där man vill, man har inte rad och stolsnr på biljetten direkt.

Sen började filmen... Innan jag kom på att de är både finsk och svensk text så var jag mest förvirrad. Speciellt när den finska texten står över den svenska...

Kan ju bara säga att det är väldigt charmigt att gå till en sån bio och se på film... Lite annat än att sätta sig på Sergelbion... =P

Min lillebror har jag knappt sett... han har suttit vid datorn de stunder han varit hemma. Om han inte har sovit då...

Sen träffade jag såklart min storebror och hans dotter också.

Nästa helg ska jag tillbaka. Är klassträff från 9an... Vet inte riktigt om jag ska tycka det ska bli kul el inte...

Aja, man får göra det bästa av situationen helt enkelt...

... är nog bland det tråkigaste man kan göra tror jag...

Har precis kommit hem efter en visit hos en kompis som bor utanför GBG.

Har haft flera urmysiga dagar, ätit egentligen alldeles för onyttigt och skrattat massor.

Tågresorna dock var inte alltför urmysiga...

Började på tågresan till GBG... Jag är inte den som åker runt omkring alldeles för mycket om man säger så, jag räknar inte riktigt med min resor till mina föräldrar eller bussen till Norrtälje.

Så jag satte mig på tåget med biljetten i handen och tyckte det skulle bli lite spännande ändå. Kom på rätt fort att så spännande är det faktiskt inte. Hade tröttnat på tåget redan innan vi hade lämnat Sthlm, till och med redan innan tåget åkt...

Men har man tråkigt så gör man det bästa av situationen.

Hade såklart inte fönsterplats, vilket gjorde att jag så fort personen brevid mig skulle upp och röra sig så fick jag snällt flytta på mig.

Började att läsa lite, men kände direkt att det var rena sömnpillret och missa nåt av resan ville jag ju inte. Även om jag var uttråkad och hade 5 timmar att resa.

Upptäckte ganska fort att det fanns en lampa som tändes och släcktes så fort nån gick in på toan och låste, kan ju säga att jag satt och spanade på den lampan en hel del. Haha

Sen såklart så analyserade jag alla medpassagerare som jag såg.

Snett mittemot mig på andra sidan gången satt en dam. Hon var den där typen av dam som är väääldigt nyfiken. Jag satt och fnissade lite åt henne. Hon försökte läsa sin bok, men det gick inget vidare iom att hon ville ha koll på alla runt omkring henne. Där satt hon i sin fina dress (som jag märkte att hande en knapp mitt på ärmen, vilket även det fick mig att ha nåt att fundera på... varför sätter man en knapp mitt på ärmen för?) och kikade över sina grönbågade glasögon. Så jag tyckte hon såg väldigt lustig ut.

Brevid henne satt en ung tjej som åkte med sin mamma. Ingenting speciellt om henne egentligen, men när hon vaknade av att hon dreglade kunde jag inget annat göra än att titta åt andra hållet och skratta inombords.

Eftersom jag tog det tåget som tar väldigt länge och stannar på massor med olika stationer, så byttes såklart folket på tåget ut hela tiden.

Jag försökte hålla koll  på alla dessa olika stationer, men jag la ner det strax efter att jag la ner att hålla koll på om toan var ledig el upptagen.

Kom äntligen fram efter alla dessa tråkiga timmar. Och möttes av min kompis.

Dessa dagar har varit nästan som när man är yngre och sover över hos kompisar. Vi har suttit uppe länge varje natt, vi har skrattat åt saker så vi nästan kissat på oss och vi har pratat om allt möjligt.

Min sista dag där så gick vi ner till hamnen. Vi satt på en bänk i solskenet och diskuterade killar och strumpor i sandalerna och fotade oss, såklart.

Vi fick till ett par grymma bilder, som vi satt och skrattade åt. Var även andra rut omkring oss som satt och tittade på oss, jag tror att de undrade vad det var för fel på oss faktiskt haha.

Nu har jag precis kommit hem. Har suttit och åkt baklänges hela vägen från GBG. Var som att åka dit, fast tvärtom. Som att spola tillbaka videobandet ungefär. Den resan fick jag sitta vid fönstret. Var rätt skönt att sitta och titta ut och bara vara i sin egen värld med musik i öronen.

Jag somnade faktiskt. Sov i en och en halv två timmar typ. Rätt skönt. Och eftersom jag satt så att jag inte såg nån så kunde jag inte ens försöka att analysera nån på den resan, jag slapp till och med att titta på toalampan.

Känner mig rätt mör nu, kommer sitta i soffan och glo på tv tills jag somnar, är min plan för slutet av den här kvällen.

Det är ett par st av mina vänner och andra som finns runt mig, som har börjat blogga.

Jag tycker det är jätteroligt, då det är kul att läsa om hur andra ser på sitt liv och det som händer runt dem.

Sen, självklart så är det ibland jobbigt att blogga, för vem som helst kan ju läsa det man skriver och ha åsikter och synpunkter. Men det är sånt man får ta. En blogg är ju en öppen dagbok som alla har tillgång till... om man inte som en av mina vänner har en blogg med lösenord och grejer för att inte vem som helst ska kunna gå in och läsa.

Nu var det ju iofs inte det jag ville komma fram till, utan det jag ville säga med det här är att jag tycker det är så häftigt. För alla jag känner som bloggar, så kan jag nästan höra prata när jag läser det de skrivit... Även om de ibland skriver om sånt som man inte har en aning om vad betyder, så vet man att skulle personen i fråga stå framför mig så skulle jag se ut som ett lika stort frågetecken...

Nu har jag ändå bloggat rätt länge och tom hunnit med att byta namn på bloggen, så nu kanske inte ens de som brukat läsa min blogg kommer in på den längre. Men även fast jag vet att jag måste sålla bland allt som jag skriver, så tycker jag själv att det är väldigt kul att gå tillbaka och läsa gamla inlägg... Livet går så fort, så man glömmer rätt mycket av det som händer.

Ikväll har varit en sån där kväll när jag helst hade suttit hemma hos nån trevlig typ och tittat på film och myst i soffan... Antar att alla singlar har såna dagar, men jag tycker själv att de är rätt jobbiga.

Kom på mig själv att sitta och tänka på en viss person som gärna hade fått finnas i min närhet just nu. Synd bara att det inte blev så som jag ville. Trivdes i hans närhet... Skumt att man kan sakna nån som man knappt hann lära känna... Ändå satte han spår som är svåra att få bort, tydligen.

Aja, är väl livets gång antar jag... lär väl få många törnar innan jag hittar nån, eller nån hittar mig...

haha inte nog med att jag har flyttat, jag har nu även bytt bloggadress...

kände inte riktigt att "endeppigen" var jag längre...

satt länge och funderade på vad jag skulle hitta på för namn, och om till slut fram till (efter att provat massa namn som var upptagna) här är jag! Men iom att man inte kan ha ä eller mellanslag med så blev det har-ar-jag.

Känner mig nöjd över det faktiskt =)

Har haft en rätt mysig dag idag.

Jag och en kompis har klurat lite på vad man kan göra i Stockholm på semestern när man har dåligt med pengar. Idag, när det var så fint väder så småturistade vi lite. Vi tog oss till Norrmalmstorg för att åka spårvagnen till Djurgården. Spårvagnen visade sig vara mer än 10 min försenad, så det hann bli en rätt lång kö med människor innan den kom.

Vi kom iaf med, och fick stå längst fram vid föraren.

På den korta sträckan som det faktiskt är, så blev vi lite halvrädda för den otroligt stressade och otrevliga föraren. Vi tog beslutet att hoppa av vid Grönan, då han inte bara hade tutat åt alla bilar som var i närheten, utan också skällt på stackars turister som inte visste att man skulle kliva på längst bak.

Vi tog en liten promenad på Djurgården, tittade bland annat på en massa fina hus och båtar. Att vi, trots att vi själva gärna hade velat, inte såg ut som turister gjorde oss lite besvikna. Det stannade nämligen en bil som frågade efter vägen... =P

Som pricken över i:et så tog vi Djurgårdsfärjan till Slussen. Det var riktigt trevligt, dock väldigt trångt iom att vi långt ifrån var de enda som gjorde det.

På vägen hem såg jag nåt som gjorde mig full i skratt. På tåget satt nämligen en kille som inte bara var rätt söt, han hade inga skor på fötterna! Efter en hel dag i solen så kunde jag inget annat göra än skratta. Såklart såg han att jag gjorde det och flinade lite åt mig, men vad skulle jag göra? Inte alla dagar man ser folk gå omkring utan skor direkt =P

Sen det gick vi och handlade middagsingredienser. Vi gjorde en riktigt god kycklingrätt och åt tills vi var helt proppmätta. Till efterrätt åt vi kladdkaka med vispgrädde och ett tag senare tog vi två glas vin och käkade chips framför en mycket märklig film på TVn.

Det blev en väldigt skön lördag faktiskt, men nästa gång vi ska åka spårvagn så tror jag att vi skippar åka med om det är 10 min försenat...

Jaha, då sitter man i den nya lägneheten då...

Har hållit på och flyttat i tre dagar nu, har varit tungt.

Har fått rensa ut typ det mesta av mina saker, så det känns inte riktigt som mitt hem kan jag ju säga. Väldigt opersonligt faktiskt.

Men men, jag har ett boende i typ ett år framöver, så jag ska väl egentligen inte klaga så mycket...

Eller jo, jag känner att jag nog behöver göra det. Har som sagt flyttat i flera dagar, knappt sovit om nätterna för att jag bara legat och planerat hur man smidigast ska få saker ur lägenheten och in i nästa. Varit rätt stressad egentligen.

Sen har jag ju haft tur som haft så bra hjälp. Min pappa och bror hjälpte mig med att få ut alla möbler ur lägenheten och sen har två underbart fantastiska vänner ställt upp och hjälpt mig. Känns skönt att sluppit göra allt själv. Men pga att jag varit stressad så vet jag att jag inte varit speciellt trevlig alla stunder. Helt otroligt att de orkat med mig och mitt humör när jag själv knappt gjort det...

Nu är iaf det mesta uppackat, lite småplock som jag måste hitta plats för bara. Inte så lätt i en liten lägenhet, man måste kunna pussla för att få plats med allt.

Sitter i soffan nu och vet inte riktigt vad jag ska känna... Tyvärr så känns det som att jag nog inte kommer att trivas riktigt bra här.

Dels för att den största önskan är att få en egen lägenhet och slippa flytta omkring. Dels för att som sagt, den känns inte personlig alls.

Fan, det känns inte bra alls just nu... Hoppas att det blir bättre med den känslan. Kommer bli ett långt år annars...

Jaha... Då var det flyttdags igen då...

Fick tag på en lgh i närheten och ska flytta i helgen och början på nästa vecka.

Så var det samma visa igen då: Var ska man börja?

Inte nog med att den här lgh ska tömmas, jag måste även planera vad jag ska ta med mig till nästa lgh och vad som får åka hem till mamma och pappa för ett år. Ska nämligen hyra möblerat...

Ser ut som ett totalt kaos här just nu, faktiskt rätt jobbigt, me ingenting som jag tänker göra nåt åt iom att jag ska börja packa.

Men jag har boende i ett år framöver igen, det känns rätt skönt.

Pratade med en kompis i telefonen igår och vi började prata flytt. Kom fram till att under de senaste 9 åren har jag flyttat 9 ggr.

Då räknade jag såklart med de turer fram och tillbaka när jag pluggade i Norrtälje.

Dvs, jag har flyttat i snitt en gång om året! Inte konstigt att jag saknar att ha en egen lgh!!

Ska strax åka in till stan och möta upp tjejen som jag ska hyra av och få nycklarna.

Sen kommer min pappa och lillebror hit i början av nästa vecka och hjälper mig med flytten, så mina vänner kan slappna av. Är redan en som sa " vadå?! ska du flytta nästa vecka? Jag kommer inte vara hemma då..." och efter att jag sagt att jag redan har flytthjälp kom det "jaha... ja då ska jag vara hemma..."

Kan inte klandra nån. Är verkligen vansinnigt tråkigt att flytta, är enligt mig helt fruktasvärt att vara flytthjälp också. Därför kände jag att jag inte ville fråga mina vänner ännu en gång om de kunde hjälpa till...

Bara jag får lite hjälp att hämta banankartonger från ica så är jag nöjd, är så svårt att få med sig fler än två när man går själv... =P