Har tagit upp problemet "hitta byxor som passar" tidigare... Men ett problem som är ännu större är att hitta en passande bh!!

Helt galet vad det är dåligt med storlekar! Var och skulle köpa igår, det blev ingen bh... Kom på det att de som gör bhar endera vill att jag ska gå upp i vikt ett gäng kilon så att omkretsen blir större, gå och lägga mig under kniven och förminska mina bröst eller betala ett överpris för att de, i princip, enda ställena som säljer i min storlek är typ de som tar mellan 500 och 1000 kr för en bh... Inget av alternativen är ok!!

Jag vill kunna handla på H&M, eller Lindex till bra priser jag oxå... Men om jag hittar en i rätt storlek så är det oftast väldigt obekväma.

Varför görs det inte fler bhar i flera storlekar?? Jag har inte valt att få den storleken jag har, skulle hellre ha typ 70 b el c... de storlekarna verkar oftast finnas. Blir så trött på det här!

Det här är den sexigaste videon jag nånsin sett... Inte bara för att Shayne är vääääldigt snygg... Jag skulle dock inte tacka nej till att byta plats med tjejen i videon... :P

Som sagt... spelar ingen roll hur förberedd man än är, ett dödsbesked kommer alltid plötsligt...

Satt hela dagen igår och påminde mig själv om att jag ska komma ihåg att ringa min mamma så fort jag vaknat för att hon fyller år idag. Det blev hon som ringde och väcke mig...

Himlen fick ännu en ängel i morse... som sagt väntat, men ändå...

Det sägs ju att den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge... men hur är det då om man väntar på nåt ont?

Har suttit och "väntat" på att få samtalet av min mamma att min morfar gått bort ända sen jag fick höra att hans cancer spritt sig till skelettet... Nu är det inte långt kvar alls, men det är ju såklart ingen som kan säga när han inte orkar längre.

Känns så jobbigt att veta att det snart kommer hända, för oavsett om man vetat det en tid så går det ju inte att förbereda sig iaf... Och hur man än försöker så ligger det ändå i bakhuvudet och maler hela tiden...

Men jag har iaf kommit så långt nu att jag hellre vill att han ger upp och slipper sina plågor. För min stora starka morfar finns det inte mycket kvar av längre. Han behöver få sin vila...

Therell be no strings to bind your hands
Not if my love can find your heart
And theres no need to take a stand
For it was I who choose to start
I see no need to take me home
Im old enough to face the dawn

Just call me angel of the morning, angel
Just touch my cheek before you leave me
Oh my baby
Just call me angel of the morning, angel
Then slowly turn away from me

Maybe the sunlight will be dim
But it wont matter anyhow
If mornings echoes say weve sinned
Then it was what I wanted now
And if were victims of the night
I wont be blinded by the light

Oh my baby
Just call me angel of the morning, angel
Just touch my cheek before you leave me, baby
Just call me angel of the morning
Then slowly turn away from me

Baby baby baby

Just call me angel of the morning, angel
Just touch my cheek before you leave me
Oh my baby
Just call me angel of the morning, angel
Just touch my cheek before you leave me, baby
Just call me angel of the morning, angel
Just touch my cheek before you leave me
Oh my baby
Just call me angel of the morning, angel

Jaha... då har man varit på en dejt då... Hihihihi

Vet inte riktigt vad jag ska säga... Lite läskigt det där med dejting, men samtidigt väääldigt spännande... =)

Sitta på ett "hak" med en nästintill helt okänd person och dricka ett par öl och bara prata bort en massa timmar... Det var riktigt trevligt faktiskt =)

Helt sjukt, jag har suttit länge och funderat på hur folk träffar varann. Nätet är ju ett väldigt populärt sätt just nu, och det vet jag ju att funkade även för nästan 10 år sen. Verkar som det funkar än =P

 Jag har gått igenom typ alla mina vänners förhållanden och i princip alla har träffat varann på olika sätt. Genom vänner, på krogen, på jobbet... så det verkar som att alla sätt är bra... =P

Det som är jobbigast just nu är att jag känner mig lite småförvirrad. Träffar gärna personen ifråga igen. Och ska nog inte fundera så mycket mer på det utan ta det som det kommer. Men jag har ju lite svårt att inte fundera... jag funderar ju på allt! Analyserar, funderar, försöker svara på mina egna frågor osv...

Sen är det otrooooligt spännande att killen är väldigt olik mig... Är inte ens en jag skulle se om jag tex gick ut. Och en personlighet som är väldigt långt ifrån min. Så vi får se vad det blir av det här... Och blir det inget så känner jag inte att jag har förlorat nåt, utan snarare tvärtom. Alltid kul att träffa nya människor...

Hihihi men jag kan fortfarande inte sluta le... =)

Jag blir lite rädd, men samtidigt fascinerad... Lene Alexandra... ja, jag känner typ samma sak för henne som för Playboybrudarna...

De är lite läskiga, men samtidigt kan jag inte låta bli att titta...

Så var den julen och nyåret över, fy faan vad skönt!

Funderar lite på att nästa år inte fira vare sig det ena eller det andra... känns som att jag kan vara utan.

Julen är bara fruktansvärt tråkig och ger mig varken stämning eller nånting. Nyåret har jag aldrig kunnat fira, alltid nåt som går fel...

Jag blir så trött...

Tänkte vara trött och irriterad på allt och alla de sista dagarna på min julledighet. Känns som jag behöver det.