Var och träffade en kirurg på DS idag. Om allt går som det ska så kommer jag att opereras innan jul. Och om operationen går som den ska så kommer jag ligga på sjukhus typ 2 dagar och sen vara sjukskriven i ca 2 veckor. Känns bra att det händer nåt faktiskt =)

Efter DS så åkte jag till centrum och kikade lite i affärer, hade föreläsning senare på eftermiddagen, så det kändes dumt att åka hem...

När jag, som vanligt, var inne och tittade på skor så slog en tanke mig.

Jag är likadan med skor som med killar haha

Ser jag ett par snygga skor så måste jag bara titta lite extra på dem. I vissa fall så kan jag även prova dem. Ibland blir jag lite kär i dem och bara MÅSTE ha dem.

Jag kan gå och tråna efter de där snygga skorna i flera månader, jag kanske inte ens köper dem tillslut. Endera för att jag hittar ett par nya snyggare, eller för att jag glömmer bort dem efter ett tag.

I slutändan blir det ändå så, att även om jag faktiskt blivit lite kär i skorna och köper dem, så kan det ändå bli så att jag ändå glömmer bort dem. Kanske aldrig ens har dem på mig.

Kan vara så att de var jättesnygga i affären, men när jag kommit hem så märker jag att de kanske inte riktigt passar mig iaf, eller ännu värre, jag får skavsår...

Det är nog helt enkelt så att oavsett hur många skor jag än har, så finns ändå de där favoriterna som man inte slutar använda bara för att det står ett par till i hallen...

När jag hade tänkt de tankarna så gick jag och skrattade för mig själv och tänkte

-Inte undra på att jag fortf är singel... Just nu har jag eg inte några favoritskor heller =P

Eller jo, det har jag... men de måste till skomakaren... Haha hur ska man tolka det då =P

Läste en artikel precis. Visst, den är snart tre år gammal, men fortf så är den alltför sann...

http://www.dn.se/sthlm/om-vikten-av-att-visa-sig-ointresserad-1.443576

Jag är så trött på att dejta... Trött på allt från veta vad man ska ha på sig första ggn man ses, hur mycket smink, hur man ska bete sig osv osv. 

Spelet efter första dejten/dejterna är heeeelt galna. Man ska spela efter regler som ingen eg vet hur är. Allt från det gammaldags "inget sex förrän efter ett visst antal dejter" till att man inte ska skicka sms eller ringa hur som helst...

Hur ska man nånsin få till det om man ska försöka spela ett spel? 

Man ska inte vara svårflörtad, men inte vara för lätt att få heller.

Man ska höra av sig, men inte för mycket för då är man för på och hör man av sig för lite rinner allt ut i sanden.

Man kan skicka sms, tom flera om dagen, om det är ett par timmars mellanrum, men om man inte får svar direkt så måste man helst vänta ett par dagar och man får ABSOLUT inte ringa upp killen.

Man får absolut inte visa nån dålig sida av sig själv, vare sig till utseendet eller till personligheten. För gud förbjude om man råkar visa att man är mänsklig.

Man ska inte vara för rak på sak, men man ska våga ta initiativ och inte vara så velig.

Osv osv osv

Jag blir helt snurrig av alla dessa märkliga regler och undrar vem som kommit på dem... Kan man inte få vara sig själv?

Kan man inte bara strunta i alla regler? 

Jag har ingen lust att sitta i tel med mina tjejkompisar och försöka analysera och klura ut vad killar menar och inte menar, är det inte lättare att bara lyfta tel.luren och ringa istället?

Jag är inte speciellt osäker av mig egentligen, men jag blir det när jag ska spela en roll och inte gillar den rollen.

Jag är ju bara jag... Och förstå chocken för den stackars killen om jag mittiallt bara förändras till nån annan... Verkar otroligt dumt faktiskt.

... och det känns som de senaste månaderna bara har flugit iväg.

Nu har jag bott i min egna lgh i snart 2 mån =D Känns overkligt, men den här lgh är verkligen min!

Har även hittat mannen jag lätt skulle gifta mig med, om jag fick... Men han är ju såklart upptagen... Eller blev det nyligen, så återigen så missade jag min chans. Rackarns!

Jobbar som ett litet as just nu, känns som hela mitt liv kretsar kring jobbet och jag längtar redan på söndagskvällen till helgen, då jag vet att veckan kommer vara körig och jag knappt kommer hinna andas...

Mår ändå toppenbra! =) Försöker göra mina helger till de bästa, sen om det innebär ensam hemma i soffan eller utgång med vännerna så är det fortf vad jag känner för just då.

I lgh har jag inte kommit så långt än, har inte ens hunnit packa upp alla lådor än, har en kvar. Men man måste ha orken för att få nåt gjort och det har jag inte haft mycket på sistone som sagt. Mycket frustrerande då jag skulle vilja ha så mycket gjort!

Har kollat lite på ekonomi och så också och kommer försöka ta tag i min arbetssituation snart. Tänkte faktiskt ta tag i nästa delmål i mitt liv och komma bort från barnomsorgen nu. Ska se hur mycket jag skulle kunna få i mån om jag pluggar så får vi se hur det blir... Men iom att jag tagit tag i allt som stått i min väg hittills vad gäller relationer och boende tex så ska det nog lösa sig med studierna också.

Är nog helt enkelt så just nu att det enda som saknas i mitt liv är att dela det med nån... Och jag vet att även det kommer lösas sig en dag, men jag är verkligen trött på att vara ensam nu... Vill ha och vill ge kärlek...

Ska opereras igen också, kommer troligen bli rätt snart... Hoppas att jag kommer bli bättre efter det, orkar inte riktigt med värk längre... Det tär på en att hela tiden gå och ha ont...

Men nu är det en dag i taget som gäller. Och trots allt så kan jag bara säga: Jag är faktiskt himla lycklig ändå! =)