Jag hade en så himla bra helg =D Den bästa helgen på väldigt länge =D

... inte bara göra mig illa då... Du lyckades även att skapa ett sår som inte vill läka i min själ.

Iofs så kanske det är bättre att sitta och tro att människor vill mig illa oavsett hur snälla de är, än att bli överraskad om man nångång råkar ut för nåt igen av nån man litar på...

Men jag vill inte gå omkring och inte våga lita på folk längre... Är faktiskt väldigt påfrestande att istället för tro det bästa om människor, tro det värsta... Hur kommer man bort från alla hjärnspöken? Kan man radera delar av sitt förflutna??

Går det att få tillbaka tron på mänskligheten??

...tappar sprayflaskan i badkaret så låter det jättemycket!! =S

Ska strax åka in till stan på en helkväll på stan =) Ska bli himla kul faktiskt!

Blir det inte det så lär jag sitta här och skriva av mig när jag kommer hem antar jag... =P

... eller vad säger man...

Har gjort mig själv till toksingel igen!

Kände i söndags att det nog var dags att ta itu med den komplicerade relation jag hade...

Jag har helt enkelt gjort som vanligt och kärat ner mig i ett hopplöst fall... Jag kommer aldrig få det jag vill ha av honom... och jag undrar om han nånsin kommer hitta en tjej som han kommer låta komma in honom på livet och väcka hans känslor...

Jag tog iaf steget när det kom på tal och erkände mig skyldig på punkten "vill ha mer än han kan ge". Och bestämde mig på ca fem minuter (den kvällen alltså, har funderat på det länge!!) att om jag inte kan få det jag vill ha, så ska jag nog lägga ner min energi på att hitta en kille som kan ge mig det.

Så jag sa i princip tack och hej... Kommer sakna honom väldigt mycket... Han har ändå hängt med ett tag nu... Men men, sånt är livet.

Det lustiga i hela grejen var att han mittiallt inte riktigt ville släppa taget om mig utan tyckte att vi kunde ses iaf. Men jag änner bara mer och mer att om jag vill ha sex så har jag inte några som helst problem att få det av nån jag inte har känslor för... Blir bara komplicerat om jag skulle fortsätta träffa honom nu känner jag.

Så... då var man helt singel igen då (även om jag eg inte har varit osingel...) och behöver inte ha nåt som helst dåligt samvete om jag råkar hitta på nåt med nån annan... Hehe det var väl ingen som trodde att jag varit en ängel?! Så länge jag inte har lovat nån nånting så gör jag vad jag vill... så länge mitt samvete anser att det är ok...

Känner mig nästan bakfull... har dck inte fylla att skylla på utan väldigt mycket sömn...

Hade ont i magen i går, så för det första sov jag bort större delen av dagen. Skulle egentligen ha gått ut och haft en helkväll i stan med två vänner, men jag fick ställa in det... =( Kändes inte så kul, men jag kom inte ut ur lägenheten helt enkelt, var fosterställning och smärtstillande som gällde för min del.

Somnade i soffan strax innan 22, vaknade till vid 23. Gick och la mig i sängen och vaknade tolv timmar senare...

Tror att jag behövde sömn...

Är en sån där jobbig period för mig igen nu... känner mig bara ledsen hela tiden...

Jag har kul med mina vänner och så, och är helt överlycklig över att jag snart bor i min egna lägenhet =) men känner mig bara så ledsen ändå...

Blir tungt efter ett par dagar...

Ja, jag är helt galet kär!!! Och har inte kunnat styra de känslorna på något sätt själv...

Jag har gjort mycket för att förtränga mina egna känslor iom att det blir så jobbigt då jag inte tror de är besvarade... eller... typ...

Jag har gjort så mycket dumt som jag, jag av alla människor, faktiskt ångrar...

Jag vill kunna våga säga hur det ligger till... mendet kommer inte att hända då jag tror att jag kommer att aldrig mer höra va honom igen om jag gör det.

Det låter så galet larvigt och  jag vet det... Men då är jag väl en larvig fegis helt enkelt...

Och för att förtydliga det här... det handlar om nån som ingen annan än jag i min vänskapskrets känner...

Kanske är det som jag har för mig att jag skrivit förut... jag är en liten tragisk och trasig människa som bara vill bli omtyckt och älskad...

Tror egentligen inte att jag är gjord för singellivet... jag tar bara känslomässiga självmord då...

Vilket hejdundrande fylleinlägg det här blev... kommer inte att vara lika stolt i morgon tror jag...

Läste en artikel...

http://www.glamour.se/mode/trend/2009/glamour-mage-hyllas-varlde/

Tyckte den artikeln var ganska bra... Eller... bäst var bilden!

Jag sätter ingen värdering i hur andra ser ut, absolut inte!

Men när jag läste kommentarerna så hade jag bara lust att gråta, var likadant på aftonbladets hemsida...

Idealet i Sverige idag är alltså endera trådsmal modellkropp eller (som jag funderat på varför det heter) mullig modell.

Vi som är nånstans mittemellan så är bara ett mellanting.

Det roliga är att det är så många arga kommentarer!! En tjej som tycker att man lika bra skulle kunna ha en fet tjej i en tiding för anorektiker som att visa den bilden i en modetidning... Hur tänkte hon?!

De kommentarer som finns på aftonbladets hemsida är dock värre än de på glamour's...

Jag har under de senaste åren inte haft några som helst problem med min kropp. Såklart hittar man skavanker om man börjar syna sig själv. Men det betyder inte att jag inte trivs som jag är.

Självklart har media en stor del i hur man går och tänker och tror att man ska se ut. Samtidigt som man läser om 50 olika bantningskurer som är inne just den här vecken och 380 st övningar man kan göra hemma 3 ggr i veckan för att bli få magrutor som hollywoodkändisarna, så är det skräckbilder på de stackars tjejerna som ser helt utmärglade ut eller har så mycket muskler på deras små kroppar att de ser sjuka ut.

Eller de som är sjukligt överviktiga och inte sett utsidan av huset på flera år och på sidan brevid är det recept på smaskiga maträtter och bakverk...

Hela samhället är så dubbelt och det verkar som att fler och fler svenskar vill komma ifrån stämpeln "normal" och "lagom". Nu ska man endera var det ena eller det andra... Inte i mitten...

Nu känner jag att jag kom ifrån ämnet lite grann, så det är väl bara att fortsätta...

Var kommer "mullig modell" ifrån?!

Ska catwalk-modellerna kallas "benig modell" då eller??

Eller big and beautiful?? Så om man är smal så är man inte vacker?

Tycker att man kan ge sig nu faktiskt!

Varför ska alla prata så mycket om vikt?! Mår man bra som man är så är det väl inget problem... eller har jag fel??!

Jag säger inte med det att det är hälsosamt att varken vara för överviktig eller underviktig, men jag tror att alla riktar in sig för mycket på utsidan.

Jag känner mig själv som snyggast när håret ligger perfekt och jag fått till en perfekt sminkning och mina kläder är snygga. Men det är fortfarande det som jag utstrålar som är det viktigaste...

Och för att sätta punkt här så ja... jag har också en sån mage som hon på bilden... Och aj rackarns om nån råkar tycka det är jobbigt... Bli vän med dina egna skavanker, så bryr du dig inte lika mycket om mina ;)