Är inte det en grej som många bilförare tycker att är riktigt riktigt jobbigt.

Kan inte påstå att jag heller tyckte det var speciellt kul, men visst fixade man det när man behövde det.

Sen finns det ju de där som bara kan det... Verkar som att de är födda med en fickparkerargen eller nåt.

MEN... Den coolaste fickparkeringen gör Tallink-kaptenen...

Haha helt asgrymt att stå och titta på när de går i hamn med dessa färjor. Visst, nu kommer alla sitta och tänka "pucko, de har ju ett gäng propellrar som hjälper dem"

Ja, men de ser man ju inte!!

Det ser fortf ut som att de, med dessa rätt stora färjor, gör en helt vanlig fickparkering... Och de behöver inte göra om dem en enda gång!!

Det är coolt!

Hahaha

Haha Inte alltid man hör ett ex säga nåt sånt, iaf så tror jag inte det...

Kan det vara så att jag ev har hittat en prins bland grodorna?

Vågar man ta chansen att gå på en dejt, eller ska man fega ur?

Ska jag våga lita på att det inte är nåt fel på killen bara för att han faktiskt verkar vara intresserad av mig som person?

Går det att få hjärnspöken att flytta ut?

Kan man vara väldigt snäll, eller har människor alltid baktankar?

Haha är jag dum eller vad är problemet?

Kan jag bara höja mitt självförtroende lite, så jag fattar att jag inte behöver stå ut med rötägg?

Har en vän som betyder så fruktansvärt mycket för mig att det ibland nästan tar ont för att jag saknar henne så mycket.

Kan inte påstå att vi bor jättelångt ifrån varandra, men tillräckligt långt för att det ibland kan kännas som världens projekt att komma dit.

Vi ser varandra nästan som systrar och har både haft stunder då vi knappt pratat med varandra pga olika orsaker och stunder när vi pratar varje dag.

Kändes lite läskigt när jag kom till insikten om att hon vet ALLT om mig. Och det hon inte vet så är inte nåt av betydelse och inget jag själv lägger ner nån större vikt på.

Hon är den enda jag kan känna att jag alltid kan vara mig själv med och den jag litar på till 150%. Med det menar jag inte att jag inte litar på mina andra vänner som står mig nära och jag är inte en person som har förstått ordet "bästis" nånsin. Kan vara att hon varit med så länge och alltid stått där oavsett.

Den senaste tiden har jag saknat henne nåt enormt! Telefonen har inte ens hjälpt. Eller jo, det kanske den har, men jag har egentligen behövt hennes sällskap. Haha är det nån som kan knäcka mig så är det hon!

Grät för första gången, på väldigt länge, i helgen när jag pratade med henne.

Var en rätt jobbig helg på flera olika sätt och bara höra henne ställa frågan hur jag egentligen mådde fick tårarna att svämma över.

Har nog egentligen aldrig trott att nån kan stå mig så nära faktiskt. Iom att jag ogärna släpper folk för nära. Oavsett om det är vänner jag tycker väldigt mycket om eller vilt främmande människor.

Men jag tror att mycket handlar om att vi är så ärliga mot varandra hela tiden.

Plus att det alltid finns en glimt i ögat. Jag tror att vi kan låta rätt hårda mot varann ibland. Men alltid på ett varmt sätt, så det inte kan misstolkas.

Jag höjer henne till skyarna!! Hon är värd det och mycket mer!

Kommer rosen nånsin att blomma?

Jga är inte helt säker på det...

Skulle gärna om det var möjligt att styra över mina egna känslor, men tyvärr så är så inte fallet...

Fallet är snarare när jag gör ett plattfall och bara känner mig tom...

Jag vill kunna styra över mina känslor, iaf när jag vet att de gått fel. Kunna säga "men för faan!! gå inte dit när du vet att det inte tjänar nåt till..."

Men så är ju som sagt inte fallet.

<har gjort ett magplask och får väl se hur länge jag måste stå ut innan jag kunnat lämna det bakom mig...

Vill gärna känna mig arg just nu, men känner mig mest besviken. Hatar det!!

Jag tycker inte om känslor! Hatar dem verkligen!

Det enda jag kan säga nu är :

Dra åt helvete!! Jag vill inte tycka om dig!!!!!!!!!!!

Some say love it is a river
that drowns the tender reed
Some say love it is a razer
that leaves your soul to blead

Some say love it is a hunger
an endless aching need
I say love it is a flower
and you it's only seed

It's the heart afraid of breaking
that never learns to dance
It's the dream afraid of wakingthat never takes the chance
It's the one who won't be taken
who cannot seem to give
and the soul afraid of dyingthat never learns to live

When the night has been too lonely
and the road has been too long
and you think that love is only
for the lucky and the strong
Just remember in the winterfar beneath the bitter snows
lies the seed
that with the sun's love
in the spring
becomes the rose

Hur ofta hör man inte den meningen??

Ärligt talat så tror jag inte det finns en enda kille som kan säga att jag är hans typ. Jag känner inte nån som är som jag, inte en enda faktiskt. Jag hr ett par vänner som väl har vissa sidor som jag också har, tex humor, men ingen som är som jag.

Jag har själv sagt meningen, det ska jag inte sticka under stolen med, för det är lättare att säga "inte min typ" än att försöka se vad det var som man egentlign inte fastnade för.

Sen kan man ju fundera på om "typen" handlar om utseendet el personligheten.

Jag skulle gärna vilja veta vad det är för "typ" jag är. Kan man sätta mig i ett fack?

Jag har flera ggr låtit bli att våga lära känna killar för att jag inte tror att jag är hans typ. Och faktiskt även inte tillåtit mig själv att säga hur jag egentligen känner för att jag vet att jag kommer bli nobbad för att jag inte är hans "typ".

Jag kanske är en fegis och borde ta tjuren vid hornen och faktiskt göra nåt åt situationen. Det värsta man kan få är ett nej, det är det jag säger till mina vänner iaf. Men om det nu är så att det sista jag vill ha är ett nej, så blir det jättesvårt.

Ska man då bara låta det  passera och hoppas på att man glömmer så småningom, eller hur ska man tackla problemet?

För problem är till för att lösas, eller?!

Har fått operationstid nu =)

Den icke fungerande livmodern blir bortplockad den 8 oktober...

Känns redan nervöst, men det är ju en rätt vanlig operation. Tänk om jag slipper all värk då! Jag kommer ju ha ett helt nytt liv!!

Visst, jag kommer säkert ha ont ett tag efter operationen och så, men det kan jag ta bara jag blir bra.

Dessutom, slipper jag värken så lär ju mitt humör bli bättre också. Plus att mitt självförtroende kommer nog höjas en hel del när man slipper ha mens i minst 3 veckor per månad =)

Det känns så bra!! =)

Haha helt galet. Jag skulle vilja berätta för hela världen att jag ska ta bort min andra livmoder, men då skulle väl alla tro at jag var tokig eller nåt haha.

Så nu är det positiv tänkande som gäller "stå ut i drygt en månad till med värken, sen blir det bra"