Skrattade när jag läste tidningen idag.

Tänk vilken fantasi folk har! haha

Och i backspegeln...

Satt och pratade med en vän. Vi har haft en väldigt intressant diskussion om förälskelse/attraktion och kärlek.

Vi kom fram till det bästa resultatet som jag nånsin har kommit fram till efter veckor av analysering.

När hjärtat är på semester är hjärnan vikarie.

Är det nånstans som man både får och ger nobben, så är det på nätet.

Det finns en mängd olika dejtingsidor. Vissa kostar pengar, andra inte.

Hur som helst så är det samma sak på alla dessa sidor, man letar efter nån att träffa. Hur man då kan ha en sida utan nån presentation eller bild är och förblir för mig ett mysterium.

Jag vill själv veta lite om personen i fråga och veta på ett ungefär hur människan ser ut.

Så för mig är det lite självklart att man har en bild och en kort presentation. Och dessa presentationer blir aldrig lättare att knåpa ihop...

Hur som helst, man kikar runt på dessa sidor och kollar in alla möjliga personer och ibland hittar man nån som verkar intressant. Mmmm...

Så, man skriver ett meddelande till personen och sen är det bara att vänta och se. Blir man dissad, el inte...

Oftast så blir man det... Hahaha finns nog inget annat ställe där det är så ok att totaldissa andra som det är på nätet.

Jag kan inte påstå att jag svarar på alla som skriver till mig heller, för jag har förstått reglerna från början. Men det finns de som skriver ett "Hej" och tror att man ska svara på det. Inte alla som kan ta att man inte är intresserad och det sen kommer ett otrevligt meddelande nån dag senare.

Varför är man på nätet om man inte klarar att bli nobbad?

Jag vet flera killar och tjejer som är trötta på krogen och att alltid bli nobbade och att det är så ytligt. Men det är ju ännu ytligare på nätet, för det är få som man får en närmare kontakt med. Dvs, har man inte en bra bild och en trevlig eller utstickande beskrivning av sig själv, så är det svårt!

Alla ska låta så fina och bra när de säger att det är insidan som räknas mest, rena rama bullshit! Hur många människor kan ärligt säga att de skulle gå fram till den "fula" på krogen för att det verkar som att personen är snäll och trevlig?

Vem kan ärligt säga att det första som behövs inte är attraktion för att man överhuvudtaget ska bli intresserad och försöka få kontakt?? 

Visst, går man och blir kär i nån vän man haft ett tag så är det väl en annan sak. Då kan jag gå med på att det i huvudsak inte handlar om det yttre eftersom man med all säkerhet känner människan.

Nåt som man snarare borde tänka på om man är ute och vill hitta nån är väl egentligen att sluta leta... det brukar ju faktiskt vara då man finner...

Sen är det samma sak överallt. Gör inte flirtandet och dejtandet så allvarligt, det är ett spel!

Vissa klarar reglerna andra inte. Dessutom så spelar alla på olika sätt, så det är både jättelätt och jättesvårt att fuska för att vinna.

Haha jag är själv en offantligt dålig förlorare, men flirtspelet tycker jag att är roligt även om jag sällan vinner =)

För att få in pengar till diverse olika saker så är det galor som gäller.

Det finns galor för bra sportsmän och -kvinnor, finns galor för alla stackars barn som lider i världen, galor för att få ihop pengar för forskning och galor för att visa vilka som ser bäst ut i tv.

Ikväll är det dags att skrapa ihop pengar till bröstcancer forskningen. Jag tycker att det är bra att man har galor för att få in pengar, iom att det behövs, men känner ändå att det är fel att det finns en rosa bandet-gala men ingen blå bandet-gala. Jag har förlorat människor pga cancer, har väl de flesta människor, och tycker att all forskning borde få mer pengar.

När jag låg inne på sjukan så låg jag sista dagarna i ett 4 bäddsrum. Vi var 4 kvinnor där som endera självmant el inte låg där pga att vi var kvinnor. Iom att vi alla hade ont så blev det en liten gnällhörna vissa stunder och vi kom såklart in på forskningen om kvinnosjukdomar.

Det är synd att det inte finns tillräckligt med pengar för att få lösningar och botemedel på bland annat cancer, men även andra sjukdomar.

Men för den skull så tycker jag inte att man ska på nåt sätt föringa att män också kan bli sjuka och dö av olika sjukdomar.

Är det inte märkligt hur man kan tex som hjärt- och kärlsjukdomar, forska, men mest på ett kön? Jag menar det är ju nåt som kan drabba både kvinnor och män.

Samma sak med cancer och andra sjukdomar som kan drabba vem som helst när som helst.

Egentligen går ju ingen säker, även om forskningen säger att man är mer i riskzonen efter en viss ålder eller beroende på hur man levt sitt liv.

När det är så att tom  barn drabbas, varför forskar man då inte på ett sånt sätt att det gynnar alla?

Sen, även om jag inte gillar det så återkommer frågan ständigt i mitt huvud. Varför kommer alltid kvinnan sist?

Hur kommer det sig att kvinnors sjukdomar och lidande inte verkar lika viktigt?

Äh, va faan!! jag klarar inte av att gå och vara deppig längre...

Pratade med min läkare i fredags och fick en mängd frågetecken besvarade på ett bra sätt. Var dessutom och tog min spruta och var och hälsade på på jobbet.

Kom på på kvällen att jag inte är nån deppig sjukskriven typ längre... Jag klarar verkligen inte av det!

Så ut med deppigheten och in med positiviteten igen =)

Har haft min tredje lugna helg på raken nu, delade dock en flaska vin med en kompis på lördagkvällen.

Det är helt galet vad jag tycker det är tråkigt att ta det lugnt...

Kändes iaf skönt när en vän sa att hon börjar känna igen mig igen =)

Haha sen är det ju snällt att mina vänner bryr sig om mig, men när jag fick en halv utskällning av en kompis i lördags när jag var inne i stan och tänkte shoppa lite, då har det gått förlångt. Jag har faktiskt läkt ihop väldigt bra och har knappt ont längre... Plus att det aldrig varit meningen att jag ska ligga hemma hela tiden utan snarare tvärtom... Haha men som sagt... de bryr sig.

Nu sitter jag hemma, har tvättat idag... och diskat... och plockat...

Och FAAN vad jag är less på att bo i andrahand... Jag vill ha en egen lgh med egna saker och kunna betala hyran på samma sätt som alla andra räkningar... Blir knäpp på att inte kunna planera in nåt i slutet av månaden bara för att jag måste möta upp tjejen som har lghn... Vad är det för fel på internetbank?? Ge mig ett kontonr, blir lättare för alla...

Aja, hur som helst så mår jag rktigt bra nu. Men det kan fortf bli liiiite bättre =)

http://www.endoliv.se/

är tydligen infoträff den 5/11... undrar om jag ska gå...

Börjar så smått smälta allt som hänt runt om mig...

Hade en mindre kul dag igår när jag bröt ihop fullständingt när jag insåg att jag har ännu en sjukdom jag måste lära mig leva med.

Äter ju redan medicin för sköldkörteln, som jag kommer få göra resten av mitt liv och gå och ta prover ca en gång om året för att hålla koll på hur mycket medicin jag ska ta.

Skulle ha tagit min första "klimakteriespruta" idag, men de hade inte den på apoteket, så jag får snällt vänta tills på fredag... *suckar*

Inte så kul att få svart på vitt att jag om jag har otur får leva med kronisk värk. Inte så kul heller att veta att det enda som kan hjälpa är endera att var gravid eller få hormonsprutor för att hålla sjukdomen i schack... Och så här ska jag gå tills jag kommer till klimakteriet... Jaha... bara halva livet kvar tills dess...

Varför ska det alltid vara nånting? Jag skulle bara vilja leva och ha det bra nu... Fan...

Äh, jag tar ett par värktabletter och ser glad ut... har funkat förut...

Försöka förstå sig på nåt som inte går att förstå sig på känns som slöseri med energi...

Men det kanske inte blev ett sånt plattfall ändå... kanske skrapade mig lite på knäna, men skam den som ger sig. Får prova igen och se om det går bättre... =)