Så, då var den här julen över... Skönt!

Tur att det bara är jul en gång om året, skulle bli otroligt jobbigt att fira jul flera ggr än nödvändigt tycker jag...

Visst den gick väl ganska smärtfritt till, men jag känner inte för julen alls numera... känns bara som en ursökt att få samla ihop halva släkten, och det borde man ju kunna göra närsomhelst egentligen anser ju jag då, men det är väl bara jag...

Har ätit massa god julmat, fått lite julklappar och pengar. Har hjälpt min brorsdotter att öppna alla väl inslagna leksaker... Och så klart tittat på Kalle Ankas julafton.

(Känsliga läsare varnas)

Jag och min kusin fick gång en ganska häftig diskussion om Ferdinand... Han måste ju vara homosexuell! Finns ingen annan förklaring till hans beteende... Hela hans sätt lyser ju gay, eller är det bara jag som tycker det??

Hela den där blomgrejen och trippandet in när han ser matadorens blommor... och sen sättet han sitter och ligger när han luktar på buketten... Jag är helt säker på att han är homosexuell...

Det märktes det här året att man sett Kalle lite för många ggr då jag blev att analysera varenda liten grej i alla klipp... ska inte börja dra upp allt här och nu... kanske jag förstör ännu mer än vad jag gjort redan för de som tycker att julen är Kalle...

Är lessen om jag gjort nån upprörd...

Då var man ledig i två veckor nu då... känns så skönt!

Har sovit i ca 12 timmar inatt, känner mig nästan lite bakfull... jättekonstigt...

Den här dagen har alldeles för få timmar, jag ska hinna packa, städa lite och fixa mer musik till telefonen... vet inte riktigt hur jag ska hinna, men jag får lova tt göra det iallafall...

Vill ju inte komma hem till en småstökig lgh, eller sitta på bussen oc lyssna på samma låtar 13 ggr innan man kommit till norrtälje... näpp, det funkar inte så...

så, lika bra att ta tga i allt på en gång och göra det nu!

just det... höll på att glömma....

GOD JUL!!!

Jag är så trött!! Har sovit ca 3-4 timmar per natt nu ett tag och det börjar kännas... tur att det snart är semester så man kanske kan bli en hel människa igen...

Helt sjukt att man kan vara så trött men inte kunna somna när man går och lägger sig. Har ju dessutom inget speciellt att skylla på.

Kan inte påstå att jag tänker på jobbet, har inte hänt nåt speciellt som tar upp tid i min hjärna när jag ska sova... det bara inte funkar!!

Jag provade häromnatten att gå och lägga mig jättetidigt så kl 22 låg jag i sängen och tänkte att det var en smat ide för även om jag ligger och snurrar i 2 timar så får jag ändå mer sömn än jag fått tidigare. Men icke! Kl 12 gav jag upp efter många snurrade varv.

Gick och la mig i soffan, för är det nånstans man somnar så är det ju där... kollade på nåt riktigt tråkigt på tvn bara för att jag då ev skulle somna av ointresse, men nej! låg där i nån timme och sen la jag mig i sängen igen för att snurra på i ytterligare ett par timmar...

Jag blir galen!! Man måste ju få sova för att klara dagarna...

Det skulle även kännas bättre om jag hade en orsak, tex att jag låg och funderade på nåt speciellt. Men när det inte ens finns nåt att ta på gör mig så fruktansvärt frustrerad!

En mycket efterlängtad semester börjar närma sig... Hösten har gått fort, men den har varit lååååång. Ska bli skönt att få två veckor att vila upp sig på.

Just nu sitter jag helt yrvaken i min soffa, har sovit ca 3 timmar inatt. Kan verkligen inte somna om nätterna just nu. Är väl en sån period antar jag...

Plus att det ska komma en hantverkare och fixa mitt tak i badrummet idag tills på torsdag och hantverkare vet man ju aldrig när dyker upp. Så det var bara att ta sig upp ur sängen tidigare än vanligt idag...

Så var det sista veckan på jobbet som sjukskriven också. I januari börjar jag jobba heltid igen. Ska bli skönt att slippa "sjukskriven" stämpeln som det känns som att jag har i pannan, samtidigt som 75% egentligen är det ultimata för att orka med yrket. Dessutom så är det sista veckan på den avdelningen som jag jobbat på sen i oktober, det känns lite trist. Men samtidigt så kommer jag att bli "placerad" på en annan avdelning som jag vet att jag trivs på, så det kommer nog bli bra.

Hade mitt sista samtal med min psykiatriker förra veckan. Jag höll på att börja gråta när han sa att han skulle sluta till nyåret. Man har ju ändå haft honom som det största stödet ett bra tag nu. Kändes läskigt när han sa att han inte trodde att jag behövde mer hjälp än vad jag redan fått, utan tyckte att eftersom jag på ändå väldigt kort tid gjort så otroliga framsteg, skulle klara mig bra på egen hand nu. Försöka lita på mig själv att jag klarar det.

Det tog ett par dagar innan jag fattade vad han egentligen pratade om. Men det är verkligen sant... jag har förändrats. Jag har gjort framsteg. Jag känner mig som en helt annan människa idag än vad jag gjorde för ett år sen. Jag känner mig mycket lyckligare idag än vad jag gjort på länge. Jag kan ta dåliga dagar och halvt sömnlösa nätter, för jag vet att i morgon är det bättre.

Äntligen är jag en glad lite skit igen. Inte bara på ytan utan också inuti!

Har ju inte kommit upp så mycket från den här kryssen än iom att de flesta antagligen är lite slitna och inte riktigt orkat än, men här är en ihopklippt video som jag åtminstone tycker ger kryssen rättvisa. Daniel är så duktig :)

Har sovit 12 välbehövliga timmar inatt... MEN FY FAN VAD KUL JAG HAR HAFT!!!! :D

Det finna inget annat att säga än att dessa MondayBar kryssningar är helt fantastiskt underbara!! Har som vanligt träffat en massa kul människor, festat som en dåre och dansat så klart!

jag kan inget annat säga än att jag älskar dessa kryssningar, Alla människor behöver ett speciellt intresse som de verkligen älskar, detta är mitt! Nu sitter jag och lyssnar på AH.FM, en radiokanal på nätet som bara spelar trance. Kommer gå i minst en vecka nu med ett stort leende på läpparna.

En kompis har skickat några låtar till mig (r n'b), men jag kan inte lyssna på dem nu, för då förstör jag hela min härliga stämning... :P

Nu är det bara att börja fundera på kläder till nästa kryss i mars. Är ju inte direkt billiga kläder, så det är en bra grej att börja i tid :)

ÅÅÅÅh jag känner mig så lycklig!!!

satt och pratade med en kompis igår då hon mittiallt säger t mig att det är dags att blogga nu... har själv suttit och tänkt på det, men inte riktigt veta vad jag ska skriva om. Inte för att det inte händer nåt utan för att det händer saker hela tiden och jag inte riktig vet vad jag ska börja med...

Sitter här nu 2 dagar innan Lucia och lyssnar på julmusik medans jag håller på att färga håret. Ska plocka fram den lilla julgranen när jag sköljt ur färgen har jag bestämt. Får man lite julkänsla i lägenheten också.

Så vad har jag gjort senaste tiden... haha vad har jag inte gjort? jag har inte hoppat fallskärm eller bestigit kebnekaise... :P

Var iväg på konferens med jobbet i slutet av förra veckan. Hade otroligt kul! jag skrattade nästan hela tiden, när jag inte höll låda för de som ville (eller inte) lyssna...

Kom hem på fredagen igen och då var det idolfinalen!! Klart man måste ha vin till idol! så roligt är det inte att det förgyller en nykter afton... Marie vann! Tyckte jag var bra.

Vaknade i lördags och blev galen på programmet till telefonen som jag har på datorn... det bara jävlades, så jag kom iväg till norrtälje senare än vad jag hade planerat (inte så ovanligt för att vara mig dock).

Så efter en lång helgs festande så är jag heeeelt slutkörd... Men så länge jag är på topp igen på torsdag när det är dags för kryssning igen så är jag nöjd och glad :D

Ska bli så kul att komma iväg på MondayBar kryss igen! Har ju för 17 väntat sen vi klev av båten i augusti på att nästa skulle komma...

Och snart är det jul också... shit vad tiden går fort... hösten vet jag inte vart har tagit vägen...

Och jag har bara mått bra hela hösten! Har varit så skönt!! :D

Är nog helt enkelt så att den personen jag är just nu är den personen jag egentligen är. Så härligt att ha en massa energi och glädje för så mycket igen... känns som att det var ett tag sen sist...

Var och träffade en kompis igår. Vi var ganska nära vänner när vi var yngre, men tappade kontakten pga olika orsaker.

Vi har varken setts eller hörts på ca 9 år, hon hittade mig på FB och tog kontakt med mig. Det visade sig att hon bott i stan i typ 4 år.

Vi kom överens om att vi bara måste ses.

Vi möttes i stan och det var som att dessa nio år bara försvann... de fanns inte längre.

Hon såg i princip likadan ut som hon gjorde då, hade samma skratt och lika lätt till det.

Vi satte oss på en restaurant och käkade, pratade om allt och inget. Om nu och då. Redde ut flera frågetecken från förr. Det var helt underbart!

Den människan har jag så länge gått och funderat på hur det gått för och det var så skönt att se att allt bara är bra med henne. Vi satt och pratade i fem timmar och det kändes som en halvtimme... Det fanns så mycket att ta igen.

Lustigt hur åren ger en livserfarenhet fast man ändå förblir ganska lik hur man alltid har varit...